Noll koll och en söt liten snigel

Jag och min kille Tore har nu bott i Teaberg i två år. Jag har upptäckt att jag älskar att rensa ogräs - meditativt - och att beskära rosor och träd. Jag har noll koll på när och hur man ska gödsla sin trädgård och anar att det beror på ett visst motstånd. Jag menar... gödsel, blääääh!

Så jag har punktduttat lite med algomin när jag tyckt att någon växt sett missmodig ut men misstänker tyvärr att det nog krävs mer än så, speciellt som vi har både bär och fruktträd och en himla massa olika slags rosor i trädgården. Jag får väl googla vidare och hoppas att jag hittar någon fantastiskt bra gödningstyp som inte bygger på något slags... bajs, helt enkelt.

I år har varit ett riktigt körsbärsår, vi hade miljoner biggaråer i vårt höga gamla körsbärsträd, och även päronen och persikorna (yes, persikorna!!!) har varit rikliga och så goda att man nästan blir gråtmild över att något så fantastiskt gott kan växa i ens egen trädgård.

Och nu är vindruvorna helt mogna, och så goda och söta att de nästan smälter i munnen. Det verkar som om det är fler än jag som har upptäckt detta. Och man delar väl med sig...

Ser ni den söta lilla snigeln där på druvan? Fy fan va söt!